Flitig.
Jag tänkte jag skulle vara flitig här på bloggen. Det blir väl idag o sen aldrig mer.
En bekant till mig (Nina) skrev i ett mail som jag fick imorse att jag borde skriva lite. Mest för att ha något att göra. Kanske en novell, men det tror jag inte. Jag hann aldrig till fantasi kön innan gud slängde ut mig ur mamma. Jag skriver bara vad jag tänker. Alla andra har ju en blogg. Vi får se vad det blir av det här.
Idag har det varit en vanlig dag. Förutom att det har regnat då förstås. Osmin sov till två tiden och sen var det bara fotboll på tvn. Jag donade lite som vanligt, som vilken hemmfra som helst. Fixa med tvätten, diskade o lagade mat. Det blev Indiskt idag, Tikka Masala, gott! Tyvärr var jag helt uppe i det blå så jag glömde det viktigaste, Naan bread. Hur kunde jag. Jag tror inte att Osmin märkte nåt, han sa iaf inget.
Efter maten blev det lite mys och prat om känslor, från Osmins sida. Han pratar och jag lyssnar, precis som vilket förhålande som helst. Mmm, skulle inte tro det. Jag tror han pratar så mycket mesta dels för att han är engelsman. De flesta infödingar här är aldrig tyst. Liz, Osmins mamma, och Sonja, Osmins stora syster, är heller aldrig tyst. Jag däremot säger oftast ingenting. Inte i deras sällskap iaf, jag hinner aldrig. Jag är som alla andra invandrare, tyst och mumlar. Jag försöker iaf när jag är ute på, men jag blir tokig när människor i äffärer och dyligt ska mummla så man får fråga tre gånger vad sjutton dom sa.
Innan man visste ordet av det var kl 18 och Osmin var redan sen. När han var borta slog jag på tvn o där fanns de föreviga Vännerna. Två avsitt med dom och sen ett avsnitt av Property Ladder. Där ska vanliga mäniskor försöka sig på att göra om hus och lägenheter för att sedan sälja för en rejäl vinst. Dessvärre är alla så optimistiska med budjet, tid och skiklighet, så allt går åt skogen för en stund, men sen blir oftast allt bra igen. Jag har nog sett dom flesta avsnitten nu, för tom Osmin säger att jag sett dom och han är ju aldrig hemma.
Nu sitter jag i sängen med datorn i knäet och skriver i väntan på att min nerladdning av Men In Trees ska ladda klart. Den serien blir man beroende av. Den börjde innan jag åkte hit i April, men här i England ska den börja nu till veckan. Man kan ju tror att allt i England och London ska vara så snabbt och först med allt. Det är ju så man ser det när dom pratar om mode. När det gäller tv, böcker o film är dom väldigt efter.
Jag tror att det är dax att sluta nu. Go'natt!
Love, Angela
En bekant till mig (Nina) skrev i ett mail som jag fick imorse att jag borde skriva lite. Mest för att ha något att göra. Kanske en novell, men det tror jag inte. Jag hann aldrig till fantasi kön innan gud slängde ut mig ur mamma. Jag skriver bara vad jag tänker. Alla andra har ju en blogg. Vi får se vad det blir av det här.
Idag har det varit en vanlig dag. Förutom att det har regnat då förstås. Osmin sov till två tiden och sen var det bara fotboll på tvn. Jag donade lite som vanligt, som vilken hemmfra som helst. Fixa med tvätten, diskade o lagade mat. Det blev Indiskt idag, Tikka Masala, gott! Tyvärr var jag helt uppe i det blå så jag glömde det viktigaste, Naan bread. Hur kunde jag. Jag tror inte att Osmin märkte nåt, han sa iaf inget.
Efter maten blev det lite mys och prat om känslor, från Osmins sida. Han pratar och jag lyssnar, precis som vilket förhålande som helst. Mmm, skulle inte tro det. Jag tror han pratar så mycket mesta dels för att han är engelsman. De flesta infödingar här är aldrig tyst. Liz, Osmins mamma, och Sonja, Osmins stora syster, är heller aldrig tyst. Jag däremot säger oftast ingenting. Inte i deras sällskap iaf, jag hinner aldrig. Jag är som alla andra invandrare, tyst och mumlar. Jag försöker iaf när jag är ute på, men jag blir tokig när människor i äffärer och dyligt ska mummla så man får fråga tre gånger vad sjutton dom sa.
Innan man visste ordet av det var kl 18 och Osmin var redan sen. När han var borta slog jag på tvn o där fanns de föreviga Vännerna. Två avsitt med dom och sen ett avsnitt av Property Ladder. Där ska vanliga mäniskor försöka sig på att göra om hus och lägenheter för att sedan sälja för en rejäl vinst. Dessvärre är alla så optimistiska med budjet, tid och skiklighet, så allt går åt skogen för en stund, men sen blir oftast allt bra igen. Jag har nog sett dom flesta avsnitten nu, för tom Osmin säger att jag sett dom och han är ju aldrig hemma.
Nu sitter jag i sängen med datorn i knäet och skriver i väntan på att min nerladdning av Men In Trees ska ladda klart. Den serien blir man beroende av. Den börjde innan jag åkte hit i April, men här i England ska den börja nu till veckan. Man kan ju tror att allt i England och London ska vara så snabbt och först med allt. Det är ju så man ser det när dom pratar om mode. När det gäller tv, böcker o film är dom väldigt efter.
Jag tror att det är dax att sluta nu. Go'natt!
Love, Angela
Kommentarer
Trackback
