Välkommen hem!

Jag råkade lägga mig så sent som halv tre igår. Vilket resulterar i att jag är lite trött idag. Osmin kom tydligen hem en timme tidigare idag än vad han borde, men när han sa att han var hemma vid sju vet jag inte ens om jag svarade. Jag ville sova för alltid. Sen när han hade ätit frukost o var klar för sängen pratade han på som vanligt o väckte mig lite. Jag sa ingenting förrän han var tyst o frågade vad han ville ha till middag.

Jag somnade om o sov tills min klocka ringde klockan tio, för efter en sån lång natt måste jag ju upp nångång, men inte för tidigt, så jag ställde klockan helt enkelt.

Jag drömde på morgonen att jag åkte med syrran i hennes bil. Jag satt bak, som nån som skulle in i fängelse. Vi åkt hem till henne o barnen var där. Tilde såg mig i bilen, men som i drömmar brukar det vara lite tokigt. Tilde kollade igenom framrutan, men nådde mig inte, hon gick till bakrutan med det var heller inte rätt. Till slut kom hon till min dörr o jag öppnade, efter en mördarblick från syrran. Jag sa till Tilde: I love you! Nu var Tuva också där. Jag frågade Tilde om hon visste vad det betydde o det visste hon minsann. Jag älskar dig, sa hon. Då var jag så stolt att honom förstod engelska. Sen sa vi inget mycket mer än, jag älskar dig!, jag älskar dig!, jag älskar dig!. Jag tog tag i båda barnen o kramade om dom länge o sa ytterligare en gång: Jag älskar er båda så mycket, glöm aldrig det!

Usch, jag gråter nästan av att skriva det. Det var iaf underbart att säga det så många gånger, även om det var i mina drömmars värld.
Det var en otroligt vacker dröm!



Love, Angela.