Välkommen hem!

I skrivande stund är Osmin på Cul och väntar på att få lyssna lite på information om Svenska för Invandrare, där han ska lära sig svenska! Pratade med honom nyss och han var och gick en sväng på stan först. Skönt o höra att han har det bra o klarar sig så fint på egen hand. Annat var det ju för en annan i stora London. Där ville man inte svänga fel.

Det ska bli kul o höra hur hans dagar kommer att se ut o vad han kommer att ha för böcker o allt möjligt. Det känns som att livet kommer att börja nu, vi är borta på dagarna o kommer hem på eftermiddagen precis som vilka svenskar som helst. Vanligare än så kan det inte bli, men jag är hur glad som helst att det händer nu o inte om två år.

Annars så går det bra för mig på jobbet. Igår fick jag skjuts hem av syrran som var här i Ljusdal. Lilla Matilda visste inte om hon var trött eller på skratthumör. Hon är alltid lika söt vad hon än gör. Eller så är det moster som lätt bli kär i den lilla godingen.

Nu är min lunch slut o det är bara o vänta på att Osmin hör av sig, så jag får höra om allt som sagt!

Kramar!